Hjälp! Har börjat fundera på när/hur jag ska gå tillbaka till jobbet. Det är långt kvar men ujujuj vilken ångest. Får separationsångest bara jag tänker på det. Har räknat och räknat på mina dagar men blir liksom aldrig klar bara för att hur jag än räknar så slutar det ju med att jag måste vara ifrån min lilla bebbe flera timmar per dag! Katastrof!!! Hur ska mamman klara detta? Lillpysen fixar det säkert bättre än mig. Kan ju meddela att jag fortfarande är kvar i den här mysiga bäbisbubblan när man är aldeles kär i sin lilla bäbis och bara inte kan sluta le   .  Älskar mitt jobb och mina härliga jobbarkompisar - så det är inte det det handlar om- det är min STORA separationsångest. Vet inte hur jag ska lösa det här. Minns inte att jag var så här fånig med de andra två, men det var jag väl antagligen. Ingen av dem har ju gillat dagis särskilt mycket, kanske för att de kände av min separationsångest? som inte blev bättre av att de var ledsna och inte ville vara på dagis :( 

Får ta en paus i mitt räknande över helgen och försöka komma till ett beslut. Föräldradagarna räcker helt enkelt inte i all evighet och dagis är ett nödvändigt ont. Puh! Tur att mamma är pensionär ;) Ifall dagis inte alls skulle passa pysen...