Ljust när jag lämnar på på dagis på morgonen och ljust när jag hämtar på kvällen. Underbart! Känns så mycket bättre då. Även om jag fortfarande tycker att det är jobbigt att vara en av dem som lämnar först och hämtar sist på dagis. Tänk att på ett stort dagis med sex avdelningar är det bara min unge och en till tre, fyra ungar till som går till kl 16:45 eller längre. Avdelningarna slår ihop och inte nog med dåligt samvete för långa dagisdagar, dessutom dåligt samvete för att han måste utsättas för avdelningsbyte med nya barn och fröknar var och varannan dag. Mellan 16:30 och 17 slår de ihop alla avdelningar till en med olika fröknar varje dag. Fy bubblan!

Hur jobbar folk? Eller är det det dom inte gör? Men alla ni som jobbar...hur löser ni hämtningen? Är det familj och vänner som hämtar barnen tidigare för att korta dagarna? Usch! Detta är mitt ständigt dåliga samvete. Stackars barn som får gå så länge på dagis, och då jobbar jag ändå bara 75% för att kunna ha honom hemma mer.

Sen har vi endel hurtfriska fröknar ( från nya avdelningarna) som ska lugna genom friska tillrop om att det är roligt och bra för barnen att se annat...Sorry, det biter inte på denna mamman. Bättre att ni inte säger något alls eller snarare beklagar att situationen är som den är. Dessutom har kvällsfröknarna ingen aning om hur dagen varit, frågar jag har jag hittills fått en slags standardsvar; Jag vet inte jag tog nyss över men ingen har rapporterat något så det har säkert gått bra!? Detta svar Impar inte på mig! Mitt samvete och stress över långa dagisdagar lättar inte av dessa glättiga tillrop!

Bara bita ihop och skynda sig så mycket det går så man hinner hämta innan ordinarie fröken går hem. Snart dax för skola och fritids...Längtar till dess. Då släpper hämtstressen.