Lite äventyr idag också. Minstingen har provat på slottsäventyr och blivit dubbad till riddare. Mycket uppskattat. Den roligaste utmaningen var visst att möta den svarte riddaren. Hade gärna stannat längre och själv utforskat slottsmiljön men efter några timmars äventyr visade sig trötta ben, hungriga magar och bristande tålamod - det var dax att lämna området för lite vila och energipåfyllnad. Snart dax för ett svalkande dopp.

Besökt äldsta sonens blivande hemstad. Så vacker stad. Nu fick hon visa sig från sin finaste sida. Soligt och varmt, folkmyller, mysiga uteserveringar, utkiksplatser, god mat och gott fika/glass. Jag hoppas han kommer att trivas. Synd bara att det är så långt iväg. Men vi är ju inte längre än ett telefonsamtal bort.
Skolan ser fräsch och modern ut. Huset han ska bo i verkar också bra.
Kanske slutar det med en flytt för hela familjen?

Vila i frid.

Check på den. Känner mig helt slut. Det tar på krafterna. Ung fin tjej som kämpat mot cancern i snart 7 år. Tyvärr så vann hon inte den fajten även om hon var en kämpe.
Lider med föräldrar och närmasta familjen. Det finns inte ord att beskriva sorgen.

Som mamman sade - jaha vad gör man nu? ?
Tomheten och saknaden. Att försöka komma in i rutiner, överleva vardagen för att sedan skapa sig en ny vardag.

För både ledsamheter och roligheter. Plockar fram kläder och fixar inför morgondagens begravning.
De två yngsta får sällskapa med mormor och morfar medan vi andra deltar på begravningen. Storebror har fixat ledigt från sommarjobbet för att kunna vara med.
Tror vi har tänkt på det mesta, näsdukar nedpackade!

Parallellt med detta pågår också förberedelser för studentlivet. Kontraktskrivning, möbeljakt, planering för studier och inflyttning. Livet går vidare ?

Varit ledig i två veckor nu men är fortfarande lika trött. Hoppas det vänder snart. Brukar tänka att två veckor behövs för nedvarvning och nästkommande två till uppladning.

Här går det undan. Först napp på lägenhet och så ett positivt antagningsbesked till önskad utbildning. Så roligt och spännande. Och lite läskigt och skrämmande förstås. Särskilt för mamman = mig!
Ett nytt kapitel i livet står för dörren. Både för sonen och för oss.

Sorg, ledsamhet och död. Det hör också till livet. Den ledsamma sidan av livet. Särskilt ledsamt när döden kommer tidigt, till en ung fin människa som knappt hunnit börja sitt liv. Känner mig ledsen, känner med föräldrar och syskon. Går in och läser på minnessidan och blir ledsen varje gång jag läser de fina hälsningarna. Du är älskad och saknad fina du. Fuck ung cancer!

Jag känner redan nu att begravningen kommer bli otroligt jobbig och känslosam. Tänk då hur det känns för närmsta familjen.

Passa på och njut av livet - man vet aldrig vad morgondagen har att bjuda. Uppskatta det vardagliga och det speciella, familjen, vännerna, lukter och smaker, gör saker ni tycker om tillsammans med människor ni tycker om ifall ni har möjlighet. Älska livet. 

Vila i frid Erika